Ready for GIFF 2011
|
Fredag 4/2 |
||
|
kl. 22.00 |
127 timmar |
|
|
|
Det är en tuff utmaning att göra en actionfilm där huvudpersonen redan efter 20 minuter fastnar i en klippskreva med ett klippblock rakt över ena armen ? och blir kvar där. Men Danny Boyle har lyckats. 127 timmar är en spännande, rolig(!) och överintensiv historia utan en enda lugn sekund. Manuset är baserat på bestsellern ?Between a Rock and a Hard Place? av klättraren Aron Ralston, som i sällskap enbart av sin videokamera ger sig ut på en exkursion i en isolerad canyon i Utah. James Franco gör sitt livs roll som den enerverande och självgode Aron, som tror att han kan övervinna allt. Den verklige Ralston hade önskningar om att filmatiseringen skulle bli en dokumentär. Tack och lov blev det en briljant och visuellt hysterisk spelfilm. |
|
|
Lördag 5/2 |
||
|
kl. 10.00 |
Examensfilmer Filmhögskolan |
|
|
|
||
|
kl. 13.30 |
Svenska bilder 5 |
|
|
|
||
|
kl. 15.00 |
Isolerad ? |
|
|
|
Läkarstudenten Frank (Emil Johnsen) är mitt i en stressig tentaperiod när granntjejen (Ylva Gallon) ringer på dörren. Trots hans aviga och näst intill folkilskna attityd fortsätter hon att ringa på, oftare och oftare. Allt verkar inte vara som det ska mellan henne och pojkvännen, en mystisk mc-kille, spelad av Peter Stormare, och under några intensiva dygn går allt över styr. Isolerad, en av de två sista filmerna ut i Svenska Filminstitutets debutsatsning Rookie, är en i det senaste årets våg av svenska independentfilmer i skräckgenren. Men filmen når längre än de flesta andra. Regissörsduons Kafka-artade upplägg känns igen från novellfilmen Rosenhill (GIFF 2009) och är en spännande skräckvision av ensamhetens konsekvenser. Filmen är GIFF:s avslutningsfilm. |
|
|
kl. 17.30 |
Flowers of Evil ? |
|
|
|
En ung tjej från Irans huvudstad Teheran befinner sig i Paris sommaren 2009, långt från de dramatiska protesterna i hemlandet efter presidentvalet. Hon är uppkopplad dygnet runt och följer händelserna på nätet, oroad för familj och vänner. På hennes hotell jobbar en ung kille som också delvis lever sitt liv på nätet, genom att filma och lägga upp egna dansvideos. De möts och har en intensiv kärleksaffär som förmörkas av de allt blodigare Youtube-klippen från Iran. Svensk-ungerske David Dusa lyckas i sin första långfilm på ett obehindrat sätt skildra att livet numera också pågår i den virtuella verkligheten. En femtedel av filmen består av verkliga klipp från Iran, utlagda på internet som ögonvittnesskildringar av anonyma människor. |
|
|
kl. 20.15 |
Blue Valentine |
|
|
|
Michelle Williams och Ryan Gosling spelar ett gift par som tampas med vardagen och sin relation. De har kört fast och gör under en helg ett försök att lösa problemen. Kammarspelet blandas med tillbakablickar av hur de en gång träffades och förälskade sig. Regissören Derek Cianfrance är ett namn att lägga på minnet. I denna sin andra långfilm har han skapat ett nyansrikt drama som brinner i varenda bildruta. Det är sorgset, men samtidigt vackert och oerhört drabbande. Blue Valentine är utan tvekan en av förra årets bästa amerikanska independentfilmer där två av USA:s mest talangfulla skådespelare får excellera och spela ut hela sina register. Ingmar Bergman hade sannolikt varit mycket nöjd med denna Scener ur ett äktenskap för 2000-talet. |
|
|
Söndag 6/2 |
||
|
kl. 10.00 |
Jag saknar dig ? |
|
|
|
Enäggstvillingarna Cilla och Tina är bästa vänner men samtidigt väldigt olika. Cilla är konstnärssjälen och idealisten som går sin egen väg medan Tina är populär, pubertal och ständigt kär. Cilla och Tina ska snart fylla 15 år men det kommer Cilla inte få vara med om för hon kommer att dö innan dess. Detta är historien om Tina som blir kvar. Om sorgen att förlora någon nära och skulden när något är försent att ställa till rätta. I denna gripande filmatisering av Peter Pohls Augustprisbelönade ungdomsbok, Jag saknar dig, Jag saknar dig!, visar Anders Grönros (Agnes Cecilia, GIFF 1992, Glasblåsarens barn, GIFF 1998) ännu en gång vilken mästare han är på fängslande ungdomsskildringar med både ytfinish och djup. |
|
|
kl. 12.30 |
Kanske i morgon ? |
|
|
|
Mariken Halle spelar sig själv i sin egen rekordlånga avgångsfilm från Filmhögskolan i Göteborg. Tillsammans med ett litet team ger hon sig ut på gator och torg för att filma 100 personer, övertygad om att alla har något intressant berätta. Med hjälp av en avväpnande intervjuteknik bevisar hon grundligt att det stämmer. Men någonstans i mitten av filmen börjar man ifrågasätta autenticiteten hos människorna framför kameran, och kanske hos de bakom också. Middagar, parrelationer och märkliga polisspaningar avlöser varandra i en överraskande, spretig och oavbrutet intressant undersökning av vad olika autenticitetsgrader har för verkan på publiken. Det är otroligt uppfriskande att en student så helhjärtat tar till vara på utbildningens möjligheter att testa, lyckas, misslyckas och ? utvecklas. |
|
|
kl. 15.00 |
Svenska bilder 4 ? |
|
|
|
||
